Jag t\u00e4nker tillbaka till sommaren 2001 d\u00e5 v\u00e5rt f\u00f6rsta barn kom. Jag vill minnas att de sa att jag var i trygga h\u00e4nder, v\u00e5r sjukv\u00e5rd \u00e4r bra och man k\u00e4nner sig omh\u00e4ndertagen n\u00e4r man kommer till f\u00f6rlossningen. Det var en l\u00e4kare p\u00e5 neonatalen som p\u00e5pekade f\u00f6r oss att de tyckte att f\u00f6rlossningen inte g\u00e5tt r\u00e4tt till. Just d\u00e5 var vi s\u00e5 chokade fortfarande s\u00e5 det var sv\u00e5rt att ta in. Det var s\u00e5 illa att l\u00e4karna sa: \u2013 Vi vet inte om det kommer vara n\u00e5gon id\u00e9 att v\u00e4cka honom fr\u00e5n respiratorn. \u2013 De pratade i siffror p\u00e5 en skala om vilka men han skulle f\u00e5. D\u00e4r sitter man 25 \u00e5r och har precis f\u00e5tt sitt f\u00f6rsta barn.<\/p>\n\n\n\n
Destinys Childs l\u00e5t Survivior spelades p\u00e5 radion under den h\u00e4r perioden och det blev v\u00e5r l\u00e5t. Vi t\u00e4nkte att han \u00e4r en survivor, han kommer fixa det h\u00e4r. S\u00e5 en dag n\u00e4r vi kommer upp till avdelningen d\u00e4r han l\u00e5g s\u00e5 s\u00e4ger de att han b\u00f6rjat andas mot respiratorn, han visar snutt reflexer\u2026han \u00e4r en SURVIVOR. N\u00e4r vi sen fick komma hem och han b\u00f6rjade rulla, krypa, g\u00e5 och s\u00e4ga sina f\u00f6rsta ord. \u2013 F\u00f6r oss \u00e4r det fantastiskt- han lever!<\/p>\n\n\n\n
I’m a <\/em><\/strong>survivor<\/em><\/strong><\/a> <\/em><\/strong><\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n I’m not gon’ give up <\/em><\/strong><\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n I’m not gon’ stop <\/em><\/strong><\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n I’m gon’ work <\/em><\/strong>harder<\/em><\/strong><\/a> <\/em><\/strong><\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n I’m a <\/em><\/strong>survivor<\/em><\/strong><\/a> <\/em><\/strong><\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n I’m <\/em><\/strong>gonna<\/em><\/strong><\/a> make it <\/em><\/strong><\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n