BUP

Jag har varit förbannad på att de varit dåliga på att höra av sig. Men på sista mötet rann allt av mig när jag såg vilka framsteg sonen gjort med sin hundrädsla. Jag hade svårt att hålla tårarna tillbaka, vilken kamp det har varit. Att se sin son skaka av skräck, gråta, skrika hysteriskt, vädja om att få gå därifrån och det kunde ta 1timme till han lugna sig. Till sista besöket då han sprang runt med hunden i kopplet med ett leende på läpparna.
Underbart! Heja BUP!