Nu kommer alla känslorna på en och samma gång.
I en månad efter min operation då de fick ta bort hela bröstet så har jag haft sårvätska. Vilket gjorde att det var svårt att förstå då det såg ut som jag hade två bröst.
Sen kom den dagen då sårvätskan försvann och jag började fundera vilka kläder som skulle sitta bra. Många kvinnokläder är sydda för två bröst så måste jag alltså ha inlägg för att kunna använda mina kläder. Ska jag skämmas, dölja min kropp, är jag inte kvinna med bara ett bröst. Varför är det första man får information om peruk och bröstinlägg inte att man kan tappa ögonbryn och ögonfransar. Varför är brösten så viktiga på en kvinnokropp?
Många tankar och funderingar hit och dit. Inte många biverkningar än men det kommer och imorgon ska jag förbereda mig på att ta en spruta. De är inte kloka jag ska ta sprutor själv hemma…Men imorgon kommer mamma och hjälper mig. Mammor är bra att ha…
Hur mycket kan man förbereda sig egentligen?
Vem vet hur man reagerar… just nu tänker jag att hålla på med peruk verkar jobbigt. Men någon sa till mig om du inte har hår då kommer du inte vara du. Sitter min personlighet i håret… Barnen fick klippa mitt hår kortare snart klipper jag det ännu kortare innan allt ramlar av. Tittar mig i spegeln och försöker tänka hur det kommer se ut men det går inte. Jag får ta det den dag det kommer.
Tankens kraft
En dag sa jag till min man – Jag tror inte jag har förstått att jag har bröstcancer. Det har varit så mycket jag har inte hunnit tänka. Det är mer jag har varit på sjukhuset och gjort en operation. Jag känner på mig att någon dag kommer det här hoppa upp och bita mig där bak för någon gång kommer jag behöva bearbeta.
Den dagen kom…kan man säga. Vi var på första besöket hos onkologen och skulle få information om vilken behandling det skulle bli. Det var så mycket information och broschyrer och den anspänningen av att gått och väntat så länge på att få veta vilken behandling det skulle bli och här fick vi den.
När vi åkte därifrån kändes det som min hjärna smält ihop. Jag kunde inte tänka en klar tanke knappt få något sagt. Hemma efter någon timme började jag få ont kring där mitt bröst suttit, väldigt ont. Jag började må illa, kände mig yr, svimfärdig och blev dålig i magen. Med andra ord så kände jag nästan av varje symtom som de sa att jag förmodligen kommer få av medicinen. Vid middagen tackade jag för mig och gick och la mig sen sov jag i sängen/soffan till 15:00 nästa dag orkade ingenting. Är det så här det är att gå in i väggen så pass att man inte kommer upp ur sängen.
Kände mig piggare på kvällen men sov inte nästa natt, nää det gick ju inte för då skulle det grubblas på dotterns skolgång. Hur kommer det bli i augusti, måste skriva brev till rektorn osv osv formulerade brevet i huvudet i hela två nätter gjorde jag innan jag satte mig vid datorn och skrev ner mina tankar.
När jag skrev ner brevet så hade jag sån hjärtklappning så jag trodde att det skulle hoppa ur bröstet på mig. När jag sen skulle börja titta i broschyrerna från onkologen så mådde jag så illa så jag trodde jag skulle spy. Men när jag gjort det så var det något som hände, det gick lättare att andas och tankarna började klarna.
Ja och vad har jag då lärt mig av det här, kan man undra ….
Tankens kraft
I de meningar som du säger om dig själv, både till andra och till dig själv (högt eller tyst) så finns en kraft större än vi kanske vill tro. Om du tänker att ”jag är en sån som…” Eller ”Jag kan aldrig..” så kommer det också bli sant. Särskilt om det är något som vi tänker om och om igen. Till slut kommer vi inte ens fundera på om det är sant eller inte. Vi väljer att inte försöka utmana tanken eftersom vi har bestämt hur det är. Och med det ger vi också bort vår makt och vårt ansvar. Har jag bestämt att jag är en sådan som har svårt att lära mig nya saker kommer jag att få ångest och oroar varje gång jag ska lära mig något nytt. Istället för att tänka att jag är en sån som tycker att det är spännande att lära mig nya saker. Hur kommer jag reagera då när jag står inför något nytt som jag inte kan!? Kan du se hur olika jag skulle känna mot nya saker beroende på vilken uppfattning jag har om mig själv – vilka tankar jag har matat min hjärna med?
Level Up Your Life – öppen grupp på Facebook – Den här texten läste jag på Facebook och den fick mig att börja tänka.
I större delen av mitt liv har jag alltid sagt att jag har inget lokalsinne. Jag har sagt det så många gånger så människor i min närhet också säger men hon hittar inte. Sen har det dykt upp tillfällen de senaste åren då det varit jag som hittat. Jag har funderat varför jag har så dåligt lokalsinne och har kommit fram till att det började med en bluff. Det började med att jag var blyg och ville ex inte tala om vägen om någon fråga. Det handlade mycket om att jag hade svårt att få namn och då gatunamn att fastna. Det blev lättare att säga tyvärr jag hittar inte. Sen hade jag en period av osäkerhet och då kom en oro att åka till nya ställen, betydligt mycket lättar då att skylla oron på att man inte hittar. Sen tänker jag ofta på många olika saker samtidigt är inte riktigt här och nu och då kan man ta fel väg eller fråga sig hur var det nu då? Men det betyder ju faktiskt inte att man har dåligt lokalsinne. I alla fall, sen var jag och alla i min omgivning övertygade om att jag är en sån som inte hittar.
Nu när jag under en period jobbat med min livsstilsförändring så har jag även insett varför jag aldrig ”lyckats” under så många år. Jag hade bestämt mig för att jag är en sådan som ger upp, en sån som inte orkar. Jag hade så många förklaringar till att det faktiskt var så det gick inte att ändra på för jag är faktiskt sån.
Tanken kan ställa till det mycket men också få oss att klara fantastiska saker bara vi är medvetna om vilka tankar vi har med oss.
Jag har läst böcker, provat dieter, träning och allt möjligt men när jag mötte Therese Konstig (spring med konstig) och via henne kom i kontakt med Hanna Stafren. (Hon har på facebook den öppna gruppen Level Up Your Life. ) Det var då det började hända saker och min resa började.
Så mitt tips kolla upp dessa två fantastiska kvinnor.
Livsstilsförändring
Hur många ”må bra” böcker kan man ha? Hur många anteckningsböcker med fina tankekartor och listor, pepp för att må bra?
Sitter och bläddrar i anteckningsböcker – 2014/ Nu ska jag ta tag i mitt liv. /2015 på det igen, ge inte upp. 2016 nu är året då jag äntligen… Yoga, andas, mindfulness, träna, äta rätt, lösningar, tänk positivt. Tror jag hittade 15 må bra böcker som jag inhandlat under åren och ett antal påbörjade anteckningsböcker. Håll i håll ut fanns liksom inte, hjälper inte att läsa böcker om man inte tar till sig det som står. Mycket känslor, tankar som fixades med snabba belöningar som gjorde en nöjd för stunden. Lite bubbel till helgen, godis, fika, värd att ligga i soffan…till sist trött seg och besviken på mig själv för att jag inte följt allt bra jag läst och skrivit om vilket ledde till ännu mer godis som belöning vilket ledde till ännu mer trötthet och det påverkade maten mer halvfabrikat och snabbmat en ond spiral neråt.
Så här i efterhand kan jag se att jag började alldeles för stort med för många förändringar på en gång. Jag hade ingen klar målsättning som jag brutit ner i mindre delmål. Jag hade ett tydligt mål att komma i form till min 40 årsdag men när 40 årsdagen var över så hamnade jag i ett – Jaha, vad gör jag nu då. Det bästa beslutet jag tog var att ta hjälp av en coach https://theresekonstig.se/ eller om man har en väldigt fiffig vän som kan ställa de där jobbiga motfrågorna som man behöver ibland. Jag behövde någon som kunde stötta mig i min målsättning och att ha den tillgänglig och levande under resans gång. Få stödet i förståelsen av tålamod och att det handlar om en livsstilsförändring inget som sker över en natt. Någon som lärde mig att fokusera på vad jag kan förändra istället för att lägga tankarna på det som inte går att påverka. Här kommer lite tankar jag hittade i alla mina anteckningsböcker.
- Om du gör det du alltid gjort får du samma resultat som du alltid fått.
- Om man inte vet vart man ska är det ingen ide att skynda sig. Man vet ju ändå inte när man är framme.
- Tankar är bara tankar känslor är bara känslor och det definierar inte vem du är.
- Öva dig på att tänka positiva tankar. Dom negativa finns där ändå.
- Mindre steg framåt är också framsteg. Gläd dig åt det lilla i just detta ögonblick.
- När gav du dig själv beröm sist.
- Dina tankar är i regel ditt eget största hinder
I min målsättning stod inte gå ner i vikt, bli smal det handlade inte om det när jag väl skrev ner den. Det handlade om hur jag mådde, hur jag hanterade stress och vad jag behövde för att må bra.