intimitet
Fokus är självklart att överleva och göra allt som går för att cancern inte ska komma tillbaka.
Men det finns saker som kan påverka ens familj, förhållande som inte pratas så mycket om. Som beroende på vilken relation man har med sin partner kan vara svårt att diskutera kring. Det ges information om att håret ramlar av och att man har rätt till peruk, man har också rätt till en bröstprotes. Fick ett besök i grupp hos en sjukgymnast som gick igenom rörelse övningar och berättade lite om lymfsystemet. I hennes förklaring pratade hon om vad händer när man tagit bort 4 lymfkörtlar, jag har tagit bort 10. Frågade en läkare om det och fick till svar att de flesta patienter har fokus på sin cancer och att lymfkörtlarna är en bisak.
Men att allt hår ramlar av…ögonbryn, ögonfransar och könshår. Inte samma information där. Hur är det i ett förhållande när man plötsligt är alldeles kal på snippan. I mitt fall där men av någon anledning var håret på den så kallade bikini linjen kvar. Hur fungerar det i ett förhållande om ett eller två bröst är borta och det är det naturliga stället mannen söker sig till vid intima stunder. Kanske det ställe som också kan vara det bästa stället för en kvinnas njutning och nu finns det inte kvar. Då måste man kunna prata med varandra hitta nya ställen som ger samma njutning, prova sig fram. Inte alltid lätt att prata om beroende på vilket förhållande man har.
Nu kommer alla känslorna på en och samma gång.
I en månad efter min operation då de fick ta bort hela bröstet så har jag haft sårvätska. Vilket gjorde att det var svårt att förstå då det såg ut som jag hade två bröst.
Sen kom den dagen då sårvätskan försvann och jag började fundera vilka kläder som skulle sitta bra. Många kvinnokläder är sydda för två bröst så måste jag alltså ha inlägg för att kunna använda mina kläder. Ska jag skämmas, dölja min kropp, är jag inte kvinna med bara ett bröst. Varför är det första man får information om peruk och bröstinlägg inte att man kan tappa ögonbryn och ögonfransar. Varför är brösten så viktiga på en kvinnokropp?
Många tankar och funderingar hit och dit. Inte många biverkningar än men det kommer och imorgon ska jag förbereda mig på att ta en spruta. De är inte kloka jag ska ta sprutor själv hemma…Men imorgon kommer mamma och hjälper mig. Mammor är bra att ha…
Hur mycket kan man förbereda sig egentligen?
Vem vet hur man reagerar… just nu tänker jag att hålla på med peruk verkar jobbigt. Men någon sa till mig om du inte har hår då kommer du inte vara du. Sitter min personlighet i håret… Barnen fick klippa mitt hår kortare snart klipper jag det ännu kortare innan allt ramlar av. Tittar mig i spegeln och försöker tänka hur det kommer se ut men det går inte. Jag får ta det den dag det kommer.
Tankens kraft
En dag sa jag till min man – Jag tror inte jag har förstått att jag har bröstcancer. Det har varit så mycket jag har inte hunnit tänka. Det är mer jag har varit på sjukhuset och gjort en operation. Jag känner på mig att någon dag kommer det här hoppa upp och bita mig där bak för någon gång kommer jag behöva bearbeta.
Den dagen kom…kan man säga. Vi var på första besöket hos onkologen och skulle få information om vilken behandling det skulle bli. Det var så mycket information och broschyrer och den anspänningen av att gått och väntat så länge på att få veta vilken behandling det skulle bli och här fick vi den.
När vi åkte därifrån kändes det som min hjärna smält ihop. Jag kunde inte tänka en klar tanke knappt få något sagt. Hemma efter någon timme började jag få ont kring där mitt bröst suttit, väldigt ont. Jag började må illa, kände mig yr, svimfärdig och blev dålig i magen. Med andra ord så kände jag nästan av varje symtom som de sa att jag förmodligen kommer få av medicinen. Vid middagen tackade jag för mig och gick och la mig sen sov jag i sängen/soffan till 15:00 nästa dag orkade ingenting. Är det så här det är att gå in i väggen så pass att man inte kommer upp ur sängen.
Kände mig piggare på kvällen men sov inte nästa natt, nää det gick ju inte för då skulle det grubblas på dotterns skolgång. Hur kommer det bli i augusti, måste skriva brev till rektorn osv osv formulerade brevet i huvudet i hela två nätter gjorde jag innan jag satte mig vid datorn och skrev ner mina tankar.
När jag skrev ner brevet så hade jag sån hjärtklappning så jag trodde att det skulle hoppa ur bröstet på mig. När jag sen skulle börja titta i broschyrerna från onkologen så mådde jag så illa så jag trodde jag skulle spy. Men när jag gjort det så var det något som hände, det gick lättare att andas och tankarna började klarna.
Ja och vad har jag då lärt mig av det här, kan man undra ….