Millas

💖💖Möten man minns som värmer ens hjärta.

Efter att kämpat för vår sons skolgång och att han ska få de anpassningar han behöver så möter vi Carmen en arbetsterapeut från habiliteringen. Hon hade ett engagemang och en drivkraft. Hon var med på skolmöten och tog diskussioner med rektorn för att han skulle få en bättre skolmiljö.

När det är dags för dottern att komma till habiliteringen så möter vi arbetsterapeuten Christel. Hon var den första som på 4 år förstod vad hon behövde för att känna sig trygg. Innan besöket fick vi hem bland annat en bild på henne och en bild på rummet de skulle träffas i samt hur länge mötet skulle vara.

När min dotter började i skolan så var det tufft. Hon grät varje morgon under en lång period och ville inte bli lämnad. Men där fanns Niklas som såg henne. Han hjälpte till varje morgon och tog emot henne.

När man precis fått sitt första barn och vi hamnar på Neonatalen med vårat barn i respirator. Då hamnar man lite i en chock. Då kom en läkare som sa -Det här är erat barn. Vik ner kanten på sängen. Ta i honom och prata med honom. Det var lite precis vad vi behövde när vi var i den chocken.

När vår son hamnade på Tumba gymnasiet så blev vi väldigt imponerade av deras snabba agerande. De kallade snabbt till möten med alla inblandade, delaktiga på SIP möten och gjorde anpassningar för att hans skolgång skulle fungera.

När inte mycket fungerar men det finns en lärare som verkligen gör allt för att det ska bli bra för vår dotter i skolan. Ett stort hjärta går till Alejandro som kämpade hårt i motvind.

Efter att kämpat med skolgången i grundskolan i 9 år så är det dags för gymnasiet. Där kommer han till anpassad skolgång på Vackstanäs gymnasiet och vi möter mentorn Björn. För första gången möter vi någon som ser vår sons styrkor. Han ser hans humor och möter honom där han är.

När vår son gick på mellanstadiet så mötte vi elevassistenten Christopher. Han fick vår son delaktig och inkluderad på rasterna och var ett stort stöd under hela mellanstadiet.

När vår son var 5 år så började han på förskola i en annan kommun och skulle då börja åka skoltaxi. Hans första taxi chaufför var Håkan. Det var en fantastisk människa som fick hela familjen trygg kommer aldrig glömma honom. Man förstod hans unikhet när man senare i livet mötte andra taxichaufförer.

Vår son hade några tuffa år på förskolan men fick sedan möjligheten att börja på vårängens språk förskola. Där blev han för första gången sedd för den han är och de skedde en stor utveckling.

En läkare på BUP akuten som på en minut hittar ett sätt att fånga min dotters intresse och kommunicera med henne. Det var så professionellt och har faktiskt aldrig mött det tidigare. Detta var bara en snabb bedömning och man kände vem är du unika människa, kan vi få träffa dig mer.

Petra och Bobban – vi träffas knappt längre men när vi satt på akuten en fredagskväll släppte ni allt. Petra kom och höll oss sällskap i väntrummet och Bobban skjutsade hem oss när Patrik inte kunde hämta.

Petra som ger vår dotter möjlighet att få komma till stallet och vara med djuren. Det ställe hon mår som allra bäst men även där hon får ta ansvar och är en viktig person.

Min syster Sara som trots studier och två små barn sätter sig på pendeln för att ta vår son till habiliteringen när de blev för många möten samma tid.

Vi har haft otroligt många SIP möten genom åren. Men jag har aldrig haft så strukturerade tydliga möten som när Johannes höll idem. Där hände det saker.

Det finns många andra människor som gör sitt jobb på ett bra sätt. Men det här är unika människor vi mött under23 år som sticker ut så där lite extra. Människor som är värda att lyftas och som jag väljer att ha fokus på i stället för all annan skit som inte fungerar.