Tankens kraft

En dag sa jag till min man – Jag tror inte jag har förstått att jag har bröstcancer. Det har varit så mycket jag har inte hunnit tänka. Det är mer jag har varit på sjukhuset och gjort en operation. Jag känner på mig att någon dag kommer det här hoppa upp och bita mig där bak för någon gång kommer jag behöva bearbeta.

Den dagen kom…kan man säga. Vi var på första besöket hos onkologen och skulle få information om vilken behandling det skulle bli. Det var så mycket information och broschyrer och den anspänningen av att gått och väntat så länge på att få veta vilken behandling det skulle bli och här fick vi den.

När vi åkte därifrån kändes det som min hjärna smält ihop. Jag kunde inte tänka en klar tanke knappt få något sagt. Hemma efter någon timme började jag få ont kring där mitt bröst suttit, väldigt ont. Jag började må illa, kände mig yr, svimfärdig och blev dålig i magen. Med andra ord så kände jag nästan av varje symtom som de sa att jag förmodligen kommer få av medicinen. Vid middagen tackade jag för mig och gick och la mig sen sov jag i sängen/soffan till 15:00 nästa dag orkade ingenting. Är det så här det är att gå in i väggen så pass att man inte kommer upp ur sängen.

Kände mig piggare på kvällen men sov inte nästa natt, nää det gick ju inte för då skulle det grubblas på dotterns skolgång. Hur kommer det bli i augusti, måste skriva brev till rektorn osv osv formulerade brevet i huvudet i hela två nätter gjorde jag innan jag satte mig vid datorn och skrev ner mina tankar.

När jag skrev ner brevet så hade jag sån hjärtklappning så jag trodde att det skulle hoppa ur bröstet på mig. När jag sen skulle börja titta i broschyrerna från onkologen så mådde jag så illa så jag trodde jag skulle spy. Men när jag gjort det så var det något som hände, det gick lättare att andas och tankarna började klarna.

Ja och vad har jag då lärt mig av det här, kan man undra ….