För första gången…
Våran son är 13år och alla olika instanser vi mött har alltid uttryckt han är komplicerad, vi når inte fram, unik kombination av diagnoser, svår placerad osv.
Men så plötsligt händer det!
Efter ett besök på nya fritids där nån form av handlingsplan skulle skrivas så går jag med en ovan känsla i kroppen.
Det vi fick höra var han är inte unik, det är typiskt barn med den här problematiken, inget ovanligt, det här är vi vana vid.
Lite trött just nu.
Slutade 15:30, inser att jag missat och laddat mobilen. Min man ska möta upp mig, men vi hittar nog varandra. Går till sonens fritids, där hittar vi varandra. I dag hade han spelat FIFA mot en av fritidsledarna. Jag vann två och Sonen en sa ledaren. När vi gick sa min son, jag håller inte med i hur han räknar för han vann på straffar och det räknar jag som oavgjort. Vidare till nästa ställe där vi hämtar de andra två. Snabbt in på affären för att handla korv med bröd. 16:25 var vi hemma, 16:30 hade vi möte med LSS och en ny avlösare åt sonen. En korv hann jag trycka i mig. 17:40 får jag ursäkta mig och lämna mötet för att ta dottern på gymnastik 18-19:30. Sen ska barnen i säng.