Förälder med många bollar i luften.
Vi visste redan innan att det skulle bli tufft efter sommaren. Nu handlar det om att prioritera och jag är ledsen om släkt och vänner ser oss som osociala just nu men familjen går i första hand. Att ha språk, utv störd tonåring kan ibland vara komplicerat och på det en 9åring som är rädd och ängslig och flyttar sin rädsla till olika ting. Du måste hela tiden vara steget före och fånga upp rädslan innan det går för långt. Han är en tänkare min 9åring. Sen en blivande 7åring på det som är över allt.
Under september oktober gör vi en autism utredning med stora sonen på BUP. Det är x antal inbokade besök mitt på dagen som ska passas in med jobb och skola. Sedan åker vi också till kommunikationsenheten i Stockholm för att få tips och hjälp medel med appar för sonens kommunikation. Som de flesta arbetsplatser idag så är det ett visst tempo där också. Mitt i allt det så ska vi gräva runt grunden bara vi får det att fungera med banken, firman och en godman. Då händer de där småsakerna som får det att rinna över lite. En fågel flyger in i fönstret så att det går sönder, det funkar inte så bra i nya skolan, kommunikationen, 9 åringen gråter för han har inga kompisar i skolan mm
Tonårsförälder!
Nu är vi föräldrar till en tonåring, vilken upplevelse med alla tankar, funderingar och allt som händer med kroppen. Inte nog med att vi har en tonåring, vi har en utvecklingsstörd tonåring som ska hantera alla hormoner och allt som händer med kroppen. På det har han också en grav språkstörning vilket innebär att allt det där som snurrar i huvudet har han svårt att få ut i ord. Det tar tid att få fram den enklaste mening.
Oj oj oj vilken utmaning.
Intensiv dag som avslutas med lite känslomässig kaos.
Ok han blir 13, har vetat länge att han inte är som alla andra. Men ibland ramlar det över än vad ska hända, hur ska det gå när han blir stor och vuxen. Ikväll är en sån kväll!
När han får såna spastiska ryckningar när jag säger åt honom att han inte ska lägga kläderna på golvet utan i tvättkorgen. Trodde tänderna skulle gå sönder på honom och att han skulle peta ut ögonen på sig själv. Nu har jag lyssnat på hur han pratat för sig själv i 30 min, undrar vad han bearbetar.
Samtidigt kommer nästa barn och är bekymrad över att kompisarna är dumma i skolan. Vi pratar om livet, ibland blir det fel osv. Vilka utmaningar livet ger än.
Guldkorn
Sitter i solstolen och funderar över guldkorn man mött i livet. De där människorna som på olika sätt sätter sina spår.
Under en period gick min son på fritids på en skola. De hade inga specifik resurs åt honom och det var en stor barngrupp. Men de var så engagerade. En av dem fick min son att våga sjunga. Hon sjöng en sång för honom som han gillade.
Du vet väll om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du.
Han är en fighter som har fått kämpa mot mycket. När jag hör texten blir jag alldeles tårögd. Vi mötte henne för ett tag sedan då sjöng hon den och berättade om det positiva och lyckliga i deras möte. Hon och hennes kollegor kommer alltid vara med oss i våra hjärtan.
Negativ energi drar jag ett streck över
Jag hade tänkt skriva om våra erfarenheter av skolans värld men jag orkar inte. Det tar så mycket negativ energi för det är så dumt och jag behöver vara positiv för att orka.
Jag får tänka som jag brukar säga till min son, sjunk inte ner på deras nivå du är bättre.
När en människa får förklarat för sig av två olika personer och tillfällen men ändå kör samma argument och fortsätter titta in i sin lilla tunnel. Ja…. Då tänker jag inte fokusera på den personen mer, känns meningslöst. Jag vet vad jag gjort, men en gnutta av förtroendet för vissa på en skola har försvunnit.
Blessed be
Jag blir så inspirerad när jag hittar roliga och intressanta sidor så den här vill jag dela med mig av. Jag har alltid fastnat för det unika, djupare innebörd, speciella. Sedan kan jag lägga till en effektiv och snabb service som är ett stort plus.
Halsbandet har jag beställt, det ska bli en present. www.blessed-be.nu är definitivt en sida jag kommer fortsätta att följa, ta stöd ifrån och handla ifrån.
föräldrar tankar och lite dåligt samvete
Jag har skrivit tidigare om min sons skolgång http://milla.peel.org/?p=267 Och nu har en socialutredning gjorts på honom som har fått mig att fundera lite. Hans problem rör det kognitiva, de språkliga, de motoriska och de sociala områdena. Hans begåvning förefaller ojämn och kan vara svår att bedöma då han uppfattas sakna motivation och drivkraft. Utredningen visar att han är relativt omedveten om sina svårigheter och att människor i hans närhet har förväntningar på honom vad gäller t ex att prestera eller samspela. Han tar inga egna initiativ till samspel han är inte aktivt kontakt sökande. Han tycks inte spegla sig själv mot andra, varken barn eller vuxna.
Jag tänker att med de problemen så har verkligen inte skolan varit optimal för honom. Med fem olika lärare på fem år och aldrig placerad i närheten av där vi bor. Samtidigt snurrar tankarna kring formuleringen att han är relativt omedveten om sina svårigheter och vad hade vi kunnat gjort annorlunda. Men det är inte lätt att veta när det är ens första barn och med den kunskap jag har idag så skulle jag nog varit en jobbigare mamma tidigare.
Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig!
Det är konstigt med livet, varför sätter det svåra sådana spår. Vi minns så väl, vi har de själsliga ärren kvar men glömmer fort det positiva som sker i våra liv. Under en period har det hänt mycket i mitt liv som lett till funderingar bland annat om min äldsta sons födsel. Min son föddes för över 10 år sedan och med backspegeln i hand så borde vi sökt hjälp tidigare. Men vad vet man, när det är ens första barn och förlossningen går åt helvete. Det finns inga referens ramar eller kunskap om vilka rättigheter man har. 5 år efter förlossningen och ett barn till, då gick det inte längre. Med kort tidsmellanrum brakade vi ihop båda två.
På föräldrarkursen sa de att ofta avtar värkarna när man kommer in till BB för man känner sig så omhändertagen. Det upplevde aldrig vi. Vi fick reda på i efterhand att det var överbelagt på förlossningen den här natten. Min son blev utdragen med sugklocka i efter hand fick vi reda på att det borde blivit ett akut kejsarsnitt. Läkaren sa senare att det var den svåraste sugklocka han lagt. Man kan lugnt säga att sonen inte mådde bra när han kom ut. Efter han piggnat på sig blev vi ensamma med honom på rummet. 6 timmar tog det, sen slutade han andas. Än idag när jag blundar kan jag se det där blåaktiga stela ansiktet i min famn. De fick igång andningen men han började krampa och min man och sonen fick åka ambulans till Huddinge sjukhus. Kvar låg jag på förlossningen ett antal timmar till innan en sjuktransport tog mig till Huddinge. Där frågade en läkare om vi tänkt ta kontakt med förlossningen? vi tittade frågande på honom. Han sa att allt inte gått rätt till att sonen haft syrebrist under förlossningen men de hade dom missat.
När det var som värst så sa de att det kanske inte var någon ide att väcka upp honom ur respiratorn på grund av hjärnödem och blödningar i hjärnan. När vi efter två veckor fick hem honom så löd prognosen motoriska men, men i vilken omfattning kunde de inte säga. Det var två omtummlande veckor i våra liv. De följdes av många läkar besök och kontroller. Det jag ångrar mest är att vi gick med på att träffa den förlösande barnmorskan. Det gav oss ingenting. När vi berättade om hur vi upplevt förlossningen så sa hon bara att så skulle hon aldrig säga, det måste vi missförstått.
Med facit i hand så har sonen klarat sig bra. Han har vissa problem men inga stora konkreta. Ja, då uppstod nästa problem. Med små okonkreta problem, då är det nästan helt omöjligt att få rätt hjälp. Vi har haft möten med specialister, rektorer till höger och vänster i 10 år nu och kampen fortsätter.
Kreativitet på ett konstmuseum
Vad kan man göra med barnen på ett kontmuseum?
Vi fick åka till Eskilstuna konstmuseum där vi fick i uppgift att komma på en historia utifrån orden överordnad/underordnad som skulle gestaltas med masker på en bild. Bakgrunden skulle val fri tavla vara som scenografi. Maskerna gjordes av papperspåsar och målades med ”kladdkritor”. Detta upplevde jag som ett enkelt sätt att få alla barnen att ta till sig konsten, bli mer delaktiga och kreativa. Den gruppen jag var i valde en tavla föreställande en död diktator. Vi såg att han nu blivit underordnad och till och med hamnat i helvetet. Medans människorna nu är mer överordnade och vuxit. Självklart måste det anpassas till vilken ålder på barnen man har.