Tonårsförälder!
Nu är vi föräldrar till en tonåring, vilken upplevelse med alla tankar, funderingar och allt som händer med kroppen. Inte nog med att vi har en tonåring, vi har en utvecklingsstörd tonåring som ska hantera alla hormoner och allt som händer med kroppen. På det har han också en grav språkstörning vilket innebär att allt det där som snurrar i huvudet har han svårt att få ut i ord. Det tar tid att få fram den enklaste mening.
Oj oj oj vilken utmaning.
Missförstå mig inte
Jag om någon vet ändå förvånas jag. Tänk vad det skrivna ordet tolkas olika och vilka missförstånd som kan uppstå. Allt jag undrade var varför barnet som blir mobbad ska gå till skolsköterskan och inte de som bråkar. Min son tittar på mig och säger vad har jag gjort varför måste jag gå till skolsköterskan.
Visst jag har en negativ bild av skolan för jag har tyvärr inte så många positiva erfarenheter, det negativa väger över. Visst jag reagerar känslomässigt det är min son det handlar om och jag har själv genomlidit 9helvetes år i skolan. Jag vill inte att han ska gå igenom samma sak. Jag vet att hans lärare gör allt hon kan med de resurser hon har och jag anklagar inte henne. Det är skolsystemet det är fel på. En skola för alla i en värld för alla!!! Det är ett tag kvar tills det uppnås!
BUP
Jag har varit förbannad på att de varit dåliga på att höra av sig. Men på sista mötet rann allt av mig när jag såg vilka framsteg sonen gjort med sin hundrädsla. Jag hade svårt att hålla tårarna tillbaka, vilken kamp det har varit. Att se sin son skaka av skräck, gråta, skrika hysteriskt, vädja om att få gå därifrån och det kunde ta 1timme till han lugna sig. Till sista besöket då han sprang runt med hunden i kopplet med ett leende på läpparna.
Underbart! Heja BUP!
Stora barn
Igår frågade sonen 7år om han kunde få en bok att skriva i. Jag vill skriva mamma!!!
Letade fram en och frågade vad han tänkte skriva.
Jag vill skriva vad jag gör om dagarna!
Mycket glad/stolt mamma! Idag var också dagen då han spontant sa -jag gillar verkligen skolan!
Trött!!!
Den där tröttheten som gör en illamående. Känslan av att alla muskler i kroppen skakar. Småbarns perioden, men den är liksom över. Det blev sig så att jag fick tre barn som nästan aldrig sover på nätterna. Det blev fel någonstans. Överallt läser man hur viktigt det är med sömn både mot depressioner och viktnedgång… Oj oj.
Inatt har stora killen varit vaken, han fyller 11. Det svåra för honom är att säga vad han vill. Då är det inte lätt mitt i natten. Släkt och vänner vill erbjuda oss att gå ut. Jag skulle istället göra vad som helst för att få sova en hel natt.
Barns tankar
På tal om fantasi som jag skrev om tidigare. En vinter vid vår stuga, barnen kastade snöbollar på väggen. På sommaren när vi kom tillbaka så var det fullt med runda spindelnät på väggen. Barnen diskuterade och var fullt övertygade om att det var spår från deras snöbollskastning.
Att räcka till
Det dåliga samvetet som alltid gnager i en…
Man är så duktig på att vara bra så omgviningen förstår inte alltid hur det är, man vill ju inte vara till besvär. Nu börjar vi skärpa oss vi jobbar på att bli tydligare och anhöriga har fått en större förståelse över vår vardag när de har hjälpt till med barnen. Ibland kan jag bli störd på alla som pratar och vill men så händer ingenting. Vi kräver inte hjälp, men när det pratas och ingenting händer så är det vi som får ta besvikelsen hos barnen. Det som blivit tydligare nu med vår äldsta son är behovet av struktur. När vi hade kalas och gästerna skulle komma klockan två så satt han och tittade på klockan. När den var tre minuter över två så bröt han ihop, kan de inte klockan de skulle komma 14 hur kan de göra så. Likadant så kan det komma plötsliga utbrott som kan bero på fel plats vid matbordet eller att något står snett mm. Sen har vår mellan pojke utvecklat en ”fobi” mot hundar och katter, där får vi nu hjälp från BUP. Vi har det bra och vi får stöd och vi fixar det här. Men ibland så måste omgivningen få en inblick så man slipper alla jobbiga kommentarer om varför man inte orkar åka på en fest eller varför man bara vill vara hemma en helg.
Mitt 2011 i bilder
Plockar vårblommor
Spegling i vattnet från mälarbron i Södertälje.
Vi invigde kaffepannan till stormköket som Patrik fick i födelsedagspresent.
Jag fick min första orkidé och den lever fortfarande.
Många avslut, en som slutade 3:an och en som slutade på förskolan och dottern som slutade på småbarnsavdelningen.
Sonen gick på terapiridning via habiliteringen.
Testade ett helt nytt yrke under sommaren då jag jobbade extra inom hemtjänsten.
Introducerade Stärnornaskrig filmerna för sönerna.
Göteborg Ullevi Ironmaiden
Lekpalats i Nyköping besöktes. Det var populärt, men jag minns inte vad det hette.
Mycket badande blev det. Vivesta badet i Oxelösund är en favorit.
Lite familjegeocashing blev det av också.
Vi besökte Eskilstuna djurpark där dessa knappar i Kalle kunskaps värld var klart roligast.
Vi firade 11årig bröllopsdag.
Vi var på bio första gången hela familjen och första gången för dottern. Bilar 2 blev det.
Kräftskiva i vår sommarstuga, då fick vi träffa lilla Cheva.
Kräftskiva nummer 2 blev när det lades nytt golv i en av våra stugor.
Femörefortet besöktes.
Sci-fi mässan i Älvsjö besöktes för första gången med sönerna.
Men framförallt har 2011 inneburit ett avslutande av mina långa lärarstudier. Nu har jag bara opponeringen och en inlämning på en tenta kvar sen är jag äntligen klar!!!!
Lindrigt utvecklingsstörd
För ungefär två år sedan fick vår son diagnosen lindrigt utvecklingsstörd. Det är svårt att erkänna men diagnosen kom plötsligt och det tog hårt och ens normer och värderingar kom upp till ytan. Första gången det blev tydligt var när några barn frågade varför han gick i en annan skola och jag hade svårt att använda ordet särskola för det har en sådan negativ klang. Det fick mig att fundera, det enda sättet att bryta detta med är att använda orden på ett positivt sätt. Vår mellan pojke har nu gått på en syskonträff för barn som har syskon med utvecklingsstörningar. När det var en föräldraträff efter åt så frågade de alla föräldrar om vi använder ordet utvecklingsstörning. Inga barn på syskonträffen använde den benämningen när det pratade om sina syskon och föräldrarna erkände det användes inte i hemmet. Jag funderade efteråt, att jag själv inte var säker på hur jag skulle förklara utvecklingsstörning. Jag frågade min son om de pratat om det på syskonträffen – Ja, en utvecklingsstörning är när det kan ta lite längre tid för en att tänka och komma fram till olika saker. Aha vad bra! Min 6åring får mig att förstå, barn är så kloka vi borde lyssna mer på dem. Efteråt hade vi ett jätte fint samtal om storebror och hans olika egenheter.
föräldrar tankar och lite dåligt samvete
Jag har skrivit tidigare om min sons skolgång http://milla.peel.org/?p=267 Och nu har en socialutredning gjorts på honom som har fått mig att fundera lite. Hans problem rör det kognitiva, de språkliga, de motoriska och de sociala områdena. Hans begåvning förefaller ojämn och kan vara svår att bedöma då han uppfattas sakna motivation och drivkraft. Utredningen visar att han är relativt omedveten om sina svårigheter och att människor i hans närhet har förväntningar på honom vad gäller t ex att prestera eller samspela. Han tar inga egna initiativ till samspel han är inte aktivt kontakt sökande. Han tycks inte spegla sig själv mot andra, varken barn eller vuxna.
Jag tänker att med de problemen så har verkligen inte skolan varit optimal för honom. Med fem olika lärare på fem år och aldrig placerad i närheten av där vi bor. Samtidigt snurrar tankarna kring formuleringen att han är relativt omedveten om sina svårigheter och vad hade vi kunnat gjort annorlunda. Men det är inte lätt att veta när det är ens första barn och med den kunskap jag har idag så skulle jag nog varit en jobbigare mamma tidigare.