Lindrigt utvecklingsstörd

För ungefär två år sedan fick vår son diagnosen lindrigt utvecklingsstörd. Det är svårt att erkänna men diagnosen kom plötsligt och det tog hårt och ens normer och värderingar kom upp till ytan. Första gången det blev tydligt var när några barn frågade varför han gick i en annan skola och jag hade svårt att använda ordet särskola för det har en sådan negativ klang. Det fick mig att fundera, det enda sättet  att bryta detta med är att använda orden på ett positivt sätt. Vår mellan pojke har nu gått på en syskonträff för barn som har syskon med utvecklingsstörningar. När det var en föräldraträff efter åt så frågade de alla föräldrar om vi använder ordet utvecklingsstörning. Inga barn på syskonträffen använde den benämningen när det pratade om sina syskon och föräldrarna erkände det användes inte i hemmet. Jag funderade efteråt, att jag själv inte var säker på hur jag skulle förklara utvecklingsstörning. Jag frågade min son om de pratat om det på syskonträffen – Ja, en utvecklingsstörning är när det kan ta lite längre tid för en att tänka och komma fram till olika saker. Aha vad bra! Min 6åring får mig att förstå, barn är så kloka vi borde lyssna mer på dem. Efteråt hade vi ett jätte fint samtal om storebror och hans olika egenheter.