Rädd, räddare, räddast

De flesta människor har något de kan känna en viss rädsla för. Många i min omgivning är lite rädda för hundar, även jag. Vi upptäckte att två av våra barn hade lite hundrädsla, men regera inte mer på det. Det var inte så konstigt vid ett tillfälle hade dottern blivit omkull vält av en lös hund. Vår dotter har vad jag kallar en normal rädsla men inte vår son på 6år. Ett tag tänkte vi att han kanske gjorde det för att få uppmärksamhet för han hade känt sig sidosatt pga storebrors funktionshinder. Men när han började välja kompisar efter om de hade husdjur och när tidigare kompisar med hund helt räknades bort. När han hellre vilja åka bil en promenera för rädsla att möta hundar kände vi att det gått lite för långt. Nu har vi kontaktat BUP för att få lite handledning i situationen, vi vill inte förvärra den.

De blev väldigt tydligt och frustrerande i helgen då vi var hos mormor och morfar för att baka pepparkakor. Ett ställe han har varit många gånger och vi var med och andra han känner. Dit skulle också min bror komma med sina två hundar. detta resulterade i att han vägra åka dit. Vi fick till sist iväg honom, vi berättade att hundarna skulle vara kopplade, de skulle vara på baksidan. behövde de komma in så skulle de stängas in i ett rum. Trots alla vuxna runt omkring honom och att vi försäkrade honom att han inte skulle behöva möta hundarna så var han som ett litet asp löv. Orolig rädd blick, vägrade lämna köket först. Så fort nån närmade sig altandörren så skrek han och sprang ut ur rummet. Det är så frustrerande att se sin son så rädd i vad som borde vara en trygg miljö och att han borde känna att han kan lita på oss…. Vi inväntar kallelsen till BUP och tar en dag i taget.