Återgivning nr 2

Idag var det då dags för sonen att få komma till bup och höra resultatet på utredningen han gjort. Jag minns att trots att jag visste så började jag gråta när jag och min man fick reda på resultatet. Men idag laddade jag för att vara stark. Hon gjorde det jätte bra psykologen, hon hade skrivit ihop ett häfte åt honom med bilder och började med att berätta om alla hans starka sidor som de sett under utredningen. Hon frågade hela tiden om han kände igen sig. Sen började hon berätta om det som de sett att han hade svårt med. Han höll med om vissa saker andra så bara viftade han med handen och såg sur ut. Vi berättade att gudmor jobbar på en skola med bara barn med autism, då såg han nöjd ut. Hon har också sagt att Messi har autism då såg han ännu nöjdare ut. När vi gick därifrån säger min man att han själv kände igen sig i mycket av det som psykologen läste upp. Vi är lika du och jag sa han. Då tittade de på varandras fötter, båda gick med oknutna skor. Då skrattade sonen gott. Men sen när vi skulle lämna till skolan så blev han ledsen han fick ont i magen och ville inte gå dit. Om man ska vara efterklok så borde han fått lite tid och landat i det han hört. Men det gick till sist bra i alla fall.