Lycka
Ikväll sa min 13åriga pojke. Mamma kan du ge mig massage jag vill ha en massagesaga.
Den lycka det ger en är obeskrivlig. Han säger i stort sett aldrig vad han vill och definitivt inte självmant.
Balansen är spännande när man har fler barn. De andra två kan begära tio saker i minuten. De hinner knappt ställa klart en fråga innan nästa kommer.
Känner mig försiktigt positiv.
Var skit nervös. Min sons skolgång har varit en kamp och det kändes som hans framtida skolgång hängde på det här mötet. Många är luttrade att gå på sådana här möten, det är jag med i yrkets vägar. Men som förälder så är det ens barn som alla pratar om, det är något helt annat.
Är försiktigt positiv. Det första fritids personalen sa var att jag såg att han hade autism och blev förvånad att det inte stod i papperna. Så det här är inga konstig heter. Rektorn som var med var också specialpedagog och ville engagera sig. Nya möten ska ske med resurscenter och skola. Håller tummarna och vågar hoppas lite.
Detta komplicerade barn
Jaha idag var det ett föräldrarsamtal hos logopeden kl 13.
Han har nu gått länge där och har inte gjort önskevärda framsteg. I och med hans nya diagnos autism så är det bättre att logopeden på habiliteringen fortsätter med honom.
Men vänta…hon har ju knappt träffat honom. Hon handleder ju bara personalen.
Bara för att han har autism så är det ingen ide att träna längre det är bättre att titta på alternativ kommunikation.
Största problemet har varit att få med alla runt honom för han behöver mängd träning. Han har gått hos logoped sen han var 4 så jag och min man vet vad han behöver. Men när det inte händer nått på fritids eller skolan då blir det svårt. Vet inte vad jag tycker om det här just nu. En del av mig känner en viss lättnad att det är en instans mindre inkopplad på den här pojken.
Dagen avslutades med att hans nya avlösare kom och allt blev fel. Men vi tar nya tag.
Inga möten idag.
En mötes fri dag, hemma i alla fall. Idag har jag sysslat med konflikthantering från jag vakna till jag somna. Vid fem tiden sa min man , du är bra på det här. Vid 20:00 kan jag säga att jag inte hade lika mycket ork kvar. När man löser konflikter på jobbet och hemma med barnen så känner man på kvällen kan inte alla bara vara tysta.
Min stora pojke hade sett fram emot att spela ett nytt spel när vi kom hem. Men hans kära men envisa syskon utlöste den ena konflikten efter den andra. Detta ledde till att han avstod och spela vilket i sin tur ledde till att han började gråta på kvällen för han ville ju spela.
Det är inte lätt att ha svårt att stå för det man vill, kunna uttrycka sig med två små syskon som är jätte starka på det.
Lite trött just nu.
Slutade 15:30, inser att jag missat och laddat mobilen. Min man ska möta upp mig, men vi hittar nog varandra. Går till sonens fritids, där hittar vi varandra. I dag hade han spelat FIFA mot en av fritidsledarna. Jag vann två och Sonen en sa ledaren. När vi gick sa min son, jag håller inte med i hur han räknar för han vann på straffar och det räknar jag som oavgjort. Vidare till nästa ställe där vi hämtar de andra två. Snabbt in på affären för att handla korv med bröd. 16:25 var vi hemma, 16:30 hade vi möte med LSS och en ny avlösare åt sonen. En korv hann jag trycka i mig. 17:40 får jag ursäkta mig och lämna mötet för att ta dottern på gymnastik 18-19:30. Sen ska barnen i säng.
Återgivning nr 2
Idag var det då dags för sonen att få komma till bup och höra resultatet på utredningen han gjort. Jag minns att trots att jag visste så började jag gråta när jag och min man fick reda på resultatet. Men idag laddade jag för att vara stark. Hon gjorde det jätte bra psykologen, hon hade skrivit ihop ett häfte åt honom med bilder och började med att berätta om alla hans starka sidor som de sett under utredningen. Hon frågade hela tiden om han kände igen sig. Sen började hon berätta om det som de sett att han hade svårt med. Han höll med om vissa saker andra så bara viftade han med handen och såg sur ut. Vi berättade att gudmor jobbar på en skola med bara barn med autism, då såg han nöjd ut. Hon har också sagt att Messi har autism då såg han ännu nöjdare ut. När vi gick därifrån säger min man att han själv kände igen sig i mycket av det som psykologen läste upp. Vi är lika du och jag sa han. Då tittade de på varandras fötter, båda gick med oknutna skor. Då skrattade sonen gott. Men sen när vi skulle lämna till skolan så blev han ledsen han fick ont i magen och ville inte gå dit. Om man ska vara efterklok så borde han fått lite tid och landat i det han hört. Men det gick till sist bra i alla fall.
Autism vad innebär nu det?
Sitter och tittar på fotbollsgalan med min son. Imorgon ska vi till BUP, han ska delges resultatet på sin utredning. Han har fått diagnosen autism. Hur kommer han ta det? Vad kommer det innebära? Kommer han nu helt plötsligt få den hjälp han behöver. Kommer lärare som genom magi helt plötsligt förstå honom?
Förälder med många bollar i luften.
Vi visste redan innan att det skulle bli tufft efter sommaren. Nu handlar det om att prioritera och jag är ledsen om släkt och vänner ser oss som osociala just nu men familjen går i första hand. Att ha språk, utv störd tonåring kan ibland vara komplicerat och på det en 9åring som är rädd och ängslig och flyttar sin rädsla till olika ting. Du måste hela tiden vara steget före och fånga upp rädslan innan det går för långt. Han är en tänkare min 9åring. Sen en blivande 7åring på det som är över allt.
Under september oktober gör vi en autism utredning med stora sonen på BUP. Det är x antal inbokade besök mitt på dagen som ska passas in med jobb och skola. Sedan åker vi också till kommunikationsenheten i Stockholm för att få tips och hjälp medel med appar för sonens kommunikation. Som de flesta arbetsplatser idag så är det ett visst tempo där också. Mitt i allt det så ska vi gräva runt grunden bara vi får det att fungera med banken, firman och en godman. Då händer de där småsakerna som får det att rinna över lite. En fågel flyger in i fönstret så att det går sönder, det funkar inte så bra i nya skolan, kommunikationen, 9 åringen gråter för han har inga kompisar i skolan mm
Intensiv dag som avslutas med lite känslomässig kaos.
Ok han blir 13, har vetat länge att han inte är som alla andra. Men ibland ramlar det över än vad ska hända, hur ska det gå när han blir stor och vuxen. Ikväll är en sån kväll!
När han får såna spastiska ryckningar när jag säger åt honom att han inte ska lägga kläderna på golvet utan i tvättkorgen. Trodde tänderna skulle gå sönder på honom och att han skulle peta ut ögonen på sig själv. Nu har jag lyssnat på hur han pratat för sig själv i 30 min, undrar vad han bearbetar.
Samtidigt kommer nästa barn och är bekymrad över att kompisarna är dumma i skolan. Vi pratar om livet, ibland blir det fel osv. Vilka utmaningar livet ger än.