BUP

Till sist insåg vi att sonens rädsla för hundar och katter gått lite för långt. När han valde att åka bil istället för att gå, för rädsla att möta en hund på trottoaren. Eller började välja kompisar efter om de hade husdjur, han valde bort kompisar som han haft sen han var liten. När han försökte övertyga oss att han inte var intresserad av att baka pepparkakor hos mormor i rädsla att morbror skulle ha sina hundar med sig. När vi såg hur han blev stel som en pinne och skaka, rädslan i de ögonen. Det skär i ens hjärta att se sina barn så rädda. Vi blev rekommenderade att kontakta BUP.

Idag har vi varit på vårt första besök. När kuratorn frågade vad sonen ville så sa han: Jag vill kunna leka med min bästa kompis utan att vara rädd. När vi gick därifrån så sa han att sommaren som kommer, kommer att bli den bästa sommaren någonsin. Jag tror på (kuratorn), jag kommer att fixa det här. Så skrattade han hela vägen hem. Vi har en lång väg, men fan vad bra det kändes.