Återgivning nr 2
Idag var det då dags för sonen att få komma till bup och höra resultatet på utredningen han gjort. Jag minns att trots att jag visste så började jag gråta när jag och min man fick reda på resultatet. Men idag laddade jag för att vara stark. Hon gjorde det jätte bra psykologen, hon hade skrivit ihop ett häfte åt honom med bilder och började med att berätta om alla hans starka sidor som de sett under utredningen. Hon frågade hela tiden om han kände igen sig. Sen började hon berätta om det som de sett att han hade svårt med. Han höll med om vissa saker andra så bara viftade han med handen och såg sur ut. Vi berättade att gudmor jobbar på en skola med bara barn med autism, då såg han nöjd ut. Hon har också sagt att Messi har autism då såg han ännu nöjdare ut. När vi gick därifrån säger min man att han själv kände igen sig i mycket av det som psykologen läste upp. Vi är lika du och jag sa han. Då tittade de på varandras fötter, båda gick med oknutna skor. Då skrattade sonen gott. Men sen när vi skulle lämna till skolan så blev han ledsen han fick ont i magen och ville inte gå dit. Om man ska vara efterklok så borde han fått lite tid och landat i det han hört. Men det gick till sist bra i alla fall.
Autism vad innebär nu det?
Sitter och tittar på fotbollsgalan med min son. Imorgon ska vi till BUP, han ska delges resultatet på sin utredning. Han har fått diagnosen autism. Hur kommer han ta det? Vad kommer det innebära? Kommer han nu helt plötsligt få den hjälp han behöver. Kommer lärare som genom magi helt plötsligt förstå honom?
Förälder med många bollar i luften.
Vi visste redan innan att det skulle bli tufft efter sommaren. Nu handlar det om att prioritera och jag är ledsen om släkt och vänner ser oss som osociala just nu men familjen går i första hand. Att ha språk, utv störd tonåring kan ibland vara komplicerat och på det en 9åring som är rädd och ängslig och flyttar sin rädsla till olika ting. Du måste hela tiden vara steget före och fånga upp rädslan innan det går för långt. Han är en tänkare min 9åring. Sen en blivande 7åring på det som är över allt.
Under september oktober gör vi en autism utredning med stora sonen på BUP. Det är x antal inbokade besök mitt på dagen som ska passas in med jobb och skola. Sedan åker vi också till kommunikationsenheten i Stockholm för att få tips och hjälp medel med appar för sonens kommunikation. Som de flesta arbetsplatser idag så är det ett visst tempo där också. Mitt i allt det så ska vi gräva runt grunden bara vi får det att fungera med banken, firman och en godman. Då händer de där småsakerna som får det att rinna över lite. En fågel flyger in i fönstret så att det går sönder, det funkar inte så bra i nya skolan, kommunikationen, 9 åringen gråter för han har inga kompisar i skolan mm
Tonårsförälder!
Nu är vi föräldrar till en tonåring, vilken upplevelse med alla tankar, funderingar och allt som händer med kroppen. Inte nog med att vi har en tonåring, vi har en utvecklingsstörd tonåring som ska hantera alla hormoner och allt som händer med kroppen. På det har han också en grav språkstörning vilket innebär att allt det där som snurrar i huvudet har han svårt att få ut i ord. Det tar tid att få fram den enklaste mening.
Oj oj oj vilken utmaning.
Intensiv dag som avslutas med lite känslomässig kaos.
Ok han blir 13, har vetat länge att han inte är som alla andra. Men ibland ramlar det över än vad ska hända, hur ska det gå när han blir stor och vuxen. Ikväll är en sån kväll!
När han får såna spastiska ryckningar när jag säger åt honom att han inte ska lägga kläderna på golvet utan i tvättkorgen. Trodde tänderna skulle gå sönder på honom och att han skulle peta ut ögonen på sig själv. Nu har jag lyssnat på hur han pratat för sig själv i 30 min, undrar vad han bearbetar.
Samtidigt kommer nästa barn och är bekymrad över att kompisarna är dumma i skolan. Vi pratar om livet, ibland blir det fel osv. Vilka utmaningar livet ger än.
Tre månader har gått.
Insåg idag att nu har vi varit hus ägare i tre månader. Vad har hänt under de här tre månaderna? Det är först nu vi börjar komma in i någon form av vardag.
Det vi konstaterat är att de är ett intensivt arbete med fruktträd. Det blir fallfrukt, träden kan bli angripna och sedan ska frukten tas om hand på något sätt.
Vi har den här sommaren gått från lägenhet till hus och lärt oss att koka, flädersaft, körsbärssaft, äppelmos. Jag har tagit med äpplen till jobbet. Vi har lärt oss att plommonträd kan bli angripna av steklar. Idag har jag fryst in äpplen och fått recept på äppeldricka och äppelcider. Det är min barndomsdröm att ha en tomt med frukt, bär och sådant som går att äta. Men ska jag vara ärlig så vet jag inte riktigt vad jag ska göra med all frukt. Men men det är ju första sommaren, vi lär oss nog vad som passar oss.
Guldkorn
Sitter i solstolen och funderar över guldkorn man mött i livet. De där människorna som på olika sätt sätter sina spår.
Under en period gick min son på fritids på en skola. De hade inga specifik resurs åt honom och det var en stor barngrupp. Men de var så engagerade. En av dem fick min son att våga sjunga. Hon sjöng en sång för honom som han gillade.
Du vet väll om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du.
Han är en fighter som har fått kämpa mot mycket. När jag hör texten blir jag alldeles tårögd. Vi mötte henne för ett tag sedan då sjöng hon den och berättade om det positiva och lyckliga i deras möte. Hon och hennes kollegor kommer alltid vara med oss i våra hjärtan.
Negativ energi drar jag ett streck över
Jag hade tänkt skriva om våra erfarenheter av skolans värld men jag orkar inte. Det tar så mycket negativ energi för det är så dumt och jag behöver vara positiv för att orka.
Jag får tänka som jag brukar säga till min son, sjunk inte ner på deras nivå du är bättre.
När en människa får förklarat för sig av två olika personer och tillfällen men ändå kör samma argument och fortsätter titta in i sin lilla tunnel. Ja…. Då tänker jag inte fokusera på den personen mer, känns meningslöst. Jag vet vad jag gjort, men en gnutta av förtroendet för vissa på en skola har försvunnit.
Missförstå mig inte
Jag om någon vet ändå förvånas jag. Tänk vad det skrivna ordet tolkas olika och vilka missförstånd som kan uppstå. Allt jag undrade var varför barnet som blir mobbad ska gå till skolsköterskan och inte de som bråkar. Min son tittar på mig och säger vad har jag gjort varför måste jag gå till skolsköterskan.
Visst jag har en negativ bild av skolan för jag har tyvärr inte så många positiva erfarenheter, det negativa väger över. Visst jag reagerar känslomässigt det är min son det handlar om och jag har själv genomlidit 9helvetes år i skolan. Jag vill inte att han ska gå igenom samma sak. Jag vet att hans lärare gör allt hon kan med de resurser hon har och jag anklagar inte henne. Det är skolsystemet det är fel på. En skola för alla i en värld för alla!!! Det är ett tag kvar tills det uppnås!
BUP
Jag har varit förbannad på att de varit dåliga på att höra av sig. Men på sista mötet rann allt av mig när jag såg vilka framsteg sonen gjort med sin hundrädsla. Jag hade svårt att hålla tårarna tillbaka, vilken kamp det har varit. Att se sin son skaka av skräck, gråta, skrika hysteriskt, vädja om att få gå därifrån och det kunde ta 1timme till han lugna sig. Till sista besöket då han sprang runt med hunden i kopplet med ett leende på läpparna.
Underbart! Heja BUP!