föräldrar tankar och lite dåligt samvete
Jag har skrivit tidigare om min sons skolgång http://milla.peel.org/?p=267 Och nu har en socialutredning gjorts på honom som har fått mig att fundera lite. Hans problem rör det kognitiva, de språkliga, de motoriska och de sociala områdena. Hans begåvning förefaller ojämn och kan vara svår att bedöma då han uppfattas sakna motivation och drivkraft. Utredningen visar att han är relativt omedveten om sina svårigheter och att människor i hans närhet har förväntningar på honom vad gäller t ex att prestera eller samspela. Han tar inga egna initiativ till samspel han är inte aktivt kontakt sökande. Han tycks inte spegla sig själv mot andra, varken barn eller vuxna.
Jag tänker att med de problemen så har verkligen inte skolan varit optimal för honom. Med fem olika lärare på fem år och aldrig placerad i närheten av där vi bor. Samtidigt snurrar tankarna kring formuleringen att han är relativt omedveten om sina svårigheter och vad hade vi kunnat gjort annorlunda. Men det är inte lätt att veta när det är ens första barn och med den kunskap jag har idag så skulle jag nog varit en jobbigare mamma tidigare.
entusiasmen över de vardagliga små sakerna i livet.
Jag står i köket och diskar medans jag tänker på maten och julklappar och…… osv lite smått stressad och halv irriterad. Då kommer min dotter in hoppandes skrattar och drar i mig -kom mamma kom nu, någonting fantastiskt har hänt. Ok, jag släpper min stress en stund och följer med undrades vad har nu hänt. Min underbara dotter visar mig till amaryllisen som slagit ut, hon sprudlar av glädje och skratt. Detta tar ner en på jorden lite grann och får en att tänka om vad som är viktigt här i livet.
BUP
Till sist insåg vi att sonens rädsla för hundar och katter gått lite för långt. När han valde att åka bil istället för att gå, för rädsla att möta en hund på trottoaren. Eller började välja kompisar efter om de hade husdjur, han valde bort kompisar som han haft sen han var liten. När han försökte övertyga oss att han inte var intresserad av att baka pepparkakor hos mormor i rädsla att morbror skulle ha sina hundar med sig. När vi såg hur han blev stel som en pinne och skaka, rädslan i de ögonen. Det skär i ens hjärta att se sina barn så rädda. Vi blev rekommenderade att kontakta BUP.
Idag har vi varit på vårt första besök. När kuratorn frågade vad sonen ville så sa han: Jag vill kunna leka med min bästa kompis utan att vara rädd. När vi gick därifrån så sa han att sommaren som kommer, kommer att bli den bästa sommaren någonsin. Jag tror på (kuratorn), jag kommer att fixa det här. Så skrattade han hela vägen hem. Vi har en lång väg, men fan vad bra det kändes.
frustrerad menatlt trött mamma!
Du får av olika anledningar ett barn med olika funktionsnedsättningar eller annan form av diagnos och måste jobba med det som förälder och vad det innebär. Det innebär att i alla instanser du möter ska de sämsta sidorna hos dit barn lyftas och det är väldigt psykiskt påfrestande som förälder. Vår son är nu 10 år och har gjort utredningar för vårdbidrag, tre stora utredningar, social utredningar etc. I alla de utredningarn ska hans värsta sidor fram, självklart är syftet för att vi ska få den hjälp han behöver. Men att sitta där som förälder och gång på gång belysa alla problem, aldrig fokucera på det han faktiskt klarar det är tufft.
Sci-fi mässan Älvsjö
Vi kom iväg med två exalterade grabbar. Låååånga köer och en son som ville vända i dörren när vi mötte stormtroopers.

Men vi kom in och de var lyckliga och jag med. De hade pengar med sig som tjänat på att sälja jultidningar. Men det är inte lätt att bestämma sig när det finns massor av olika saker. Tillsist blev det lego starwars skepp och ett superhjälte Wii. Jag köpte en mugg med Sally från à night mare before christmas.

Jag blev nostalgisk med alla gamla star wars gubbar, tänk om man haft dem kvar, hela. Barnen har redan börjat planera för när de ska åka dit nästa gång, jag med.
Musikaliska upplevelser 8
Patrik och jag fick biljetter till den andra dagen på accelerator i födelsedagspresent. Det var från mina syskon, Charlie och Lena. Min älskade lillebror skjutsade oss fram och tillbaka. Mamma och pappa var barnvakt. Oj, det var härlig stämning och kul att se så många olika band. Tyvärr missade jag Black kids http://youtu.be/4RXmhJss66w som jag verkligen hade velat se. Men jag hittade Vampire Weekend http://youtu.be/9wHl9qRsMzw som jag först var skeptisk till, men nu älskar. Jag fick också uppleva http://youtu.be/OzgEg4TvdLQ Teenegers, http://youtu.be/HhZ5-L9znt8 Duffy och http://youtu.be/A_6pZsToUPc Brian Johnston Massacre.
Rädd, räddare, räddast
De flesta människor har något de kan känna en viss rädsla för. Många i min omgivning är lite rädda för hundar, även jag. Vi upptäckte att två av våra barn hade lite hundrädsla, men regera inte mer på det. Det var inte så konstigt vid ett tillfälle hade dottern blivit omkull vält av en lös hund. Vår dotter har vad jag kallar en normal rädsla men inte vår son på 6år. Ett tag tänkte vi att han kanske gjorde det för att få uppmärksamhet för han hade känt sig sidosatt pga storebrors funktionshinder. Men när han började välja kompisar efter om de hade husdjur och när tidigare kompisar med hund helt räknades bort. När han hellre vilja åka bil en promenera för rädsla att möta hundar kände vi att det gått lite för långt. Nu har vi kontaktat BUP för att få lite handledning i situationen, vi vill inte förvärra den.
De blev väldigt tydligt och frustrerande i helgen då vi var hos mormor och morfar för att baka pepparkakor. Ett ställe han har varit många gånger och vi var med och andra han känner. Dit skulle också min bror komma med sina två hundar. detta resulterade i att han vägra åka dit. Vi fick till sist iväg honom, vi berättade att hundarna skulle vara kopplade, de skulle vara på baksidan. behövde de komma in så skulle de stängas in i ett rum. Trots alla vuxna runt omkring honom och att vi försäkrade honom att han inte skulle behöva möta hundarna så var han som ett litet asp löv. Orolig rädd blick, vägrade lämna köket först. Så fort nån närmade sig altandörren så skrek han och sprang ut ur rummet. Det är så frustrerande att se sin son så rädd i vad som borde vara en trygg miljö och att han borde känna att han kan lita på oss…. Vi inväntar kallelsen till BUP och tar en dag i taget.





























